I staden som aldrig blev min.

Photo: Jessica Silversaga

Stockholm, du är vacker, men jag längtar ändå härifrån.
Till en stad som kan vara tyst om natten. Bortifrån vassa armbågar och stress. Till ett liv som känns hållbart längre än för bara stunden. Till värme som man bara kan hitta i skogen. Till ängar, kransar och hundkäx. Till fuktig päls, händerna i jord och framför allt lugn. Jag längtar till ett lugn som kan få en att tänka, att detta, ja det är att leva.

Translation:
Homesick to what ever place my heart belongs to.

 

12 thoughts on “I staden som aldrig blev min.

  1. Precis så känner jag också för Stockholm. Staden kommer aldrig att bli min, och jag tror också att LIVET för mig finns någon helt annanstans. Längtan härifrån växer sig starkare för varje dag.

  2. Så fint skrivet och sorgligt på samma gång. Jag bodde i Uppsala ett tag, den staden kändes mycket snällare än Stockholm. Fast jag bodde i utkanten så jag hade nära till skogen, men sedan blev längtan gör stor så jag återvände hem igen, här det är lugnare, människorna är närmare, bergen är högre och skogen är djup. Jag hoppas verkligen du hittar en plats som känns hemma för dig

  3. Åh du skriver så att man verkligen känner med dina ord. Jag längtar också hem, men vet inte riktigt vars det är. Just nu bor jag och Matt i Australien, vilket är otroligt spännande men också extremt utmattade för det är så mycket som är annorlunda här, så mycket jag måste lära mig. Jag ser det som ett äventyr, men djupt inuti i mig längtar jag efter kyligare luft och lite gråare himlar. Vem trodde att man kunde ledsna på för många dagar av en hög blå himmel? Fast det är nog mest värmen som gör mig trött. Men men, jag hoppas vi båda hittar hem tillslut :)

    PS. När jag saknar skogen för mycket så tittar jag bara på våra bröllopsfoton.. tack för att du fångat så många magiska minnen åt oss ♡

    1. Å, Linnéa! Tack för dina ord, tänk att man kan även kan trötta på sol och värme. Det är en tröst för oss som just nu har en lång vinter framför oss. Hoppas du snart känner dig hemma i Australien, om inte annat kan ni ju alltid flytta hem igen! Jag är så glad att jag fick fotografera erat vackra bröllop i skogen, det var en av mina bästa bästa dagar! Massa kramar till dig och Matt!

  4. Så himla väl du beskriver, jag känner samma, vet inte var hjärtat skulle finna sin plats numer. Stockholm brukade ju vara min stad. Längtar till hav och skog men så barna, var hittar jag bäst skola/plats till dem. Så svårt. Hoppas ditt hjärta hittar hem och händerna sin mylla, blicken sina stjärnor<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>