I ett mörkt rum ser ingen att du gråter.

Du har valt bort mig så många gånger att jag inte ens kommer ihåg det själv. Som den där kvällen du lovade att komma hem tidigt och inte dricka tills du blev full. Du tyckte att det var för mycket begärt av mig som aldrig någonsin har begärt något. Jag vände och vred på mig i sängen många gånger den natten. Hold heart, don’t beat so loud. Känslan när du inte svarade på mitt sms fick mig att tänka på min första pojkvän när jag var 16 år gammal. Han som var otrogen på fester och trots det var tillsammans med mig i tre år tills alla skrattade bakom min rygg. Han som hade sex med någon tjej på en toalett. Han som stängde av sin mobiltelefon. Han som aldrig ens sa förlåt.

När du smög in i sovrummet klockan sex på morgonen hade jag äntligen somnat. Du sa förlåt tusen gånger, men jag kände bara att du luktade sprit och dina ögon var röda. I vardagsrummet låg din stickade tröja varsamt utlagt på en torr handduk för att torka. Den du ville att jag skulle tvätta till dig. Jag är tyst och jag ställer inte till med några problem. Jag frågar ingenting.

Translation:

11 thoughts on “I ett mörkt rum ser ingen att du gråter.

  1. akta hjärtat fina jessica..var inte rädd att ställa krav, man måste kunna komma överens om saker tillsammans..

  2. Du ser att du gråter. Och det är det som räknas mest. Du lever ju för dig, eller hur? Glöm inte bort dig själv.

  3. Skickar tusen kramar till dig från norr där snön töar och faller i tunga sjok från hustaken. Lika tungt som hjärtat ibland kan kännas, och jag hoppas hoppas att det alldeles snart blir mycket bättre; att solen får skina och körsbärsträden blommar igen och skrattet porlar precis som innan. Tusen kramar fina du!

  4. Känner så mycket igen mig. När man är den som kanske älskar mest och därför alltid såras mest. När man söker bekräftelse och bekräftar men sällan får bekräftelse själv. Man vill känna sig värdefull igen, men är för feg för att lämna, för att man älskar minnesbilden av den andre. I minnet är man alltid nykär, men i verkligheten måste man kanske vara modig. Fråga sig varför man gör såhär mot sig själv. Fråga sig vilken smärta som egentligen är värst. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>