Om mig!

Vad är ditt fullständiga namn?
Jessica Linda Silversaga. För- och mellannamn fick jag av min pappa.

När är du född?
Den 6 augusti 1982 i Sundsvall.

Vilken är din familj?
Min pappa dog när jag var ett år gammal, sedan dog min farmor, farfar, mormor och morfar inom fem år. Jag har en halvsyster och en halvbror som har sagt upp kontakten med mamma. Ett starkt minne är när jag precis hade flyttat själv till Stockholm och gick på Folkungagatan och fick syn på min syster och att hon tittade på mig men sedan låtsades som ingenting. Med andra ord tänker jag att man ibland får skapa sig en egen familj om man inte är lycklig med att vara född med en. Såsom en vacker man, vänner och kanske världens sötaste hund.

Vad gör dig lycklig?
Att dansa swing. Att cykla på grusvägar på sommaren. Hundvalpar. Hångel. Äventyr. Att vakna ljusa mornar med någon man tycker om, nära. Att räkna fräknar. Att vara vuxen och känna att jag får äta bakelse till frukost om jag vill. Att jobba hårt och länga och få en riktig lön. Att åka och vända på gamla prylar och kanske hitta det där riktiga fyndet. Att sy kläder efter gamla mönster. Att baka. Att krama vänner.

Vilken är veckans bästa dag?
Jag gillar söndagar. Då är allting lugnt och man kan sova ut och äta en lång frukost.

Vad är din största svaghet?
Choklad, fräknar och att jag ofta känner mig ensam. En annan mindre bra grej är att jag är dålig på att komma ihåg saker som har hänt. Inte sånt som vad jag åt förra tisdagen utan mer saker som hände för flera år sedan. Tänker ibland att det kan ha göra med att jag är tankspridd när det händer för mycket runt omkring.

Vilka är dina starkaste sidor?
Att jag är kreativ, känslig-stark, uppmärksam och en drömmare av den högre rangen. Får man lägga till obotlig romantiker också? Isåfall är jag det. Jag vägrar tro att livet ibland inte kan få kännas lite som på film.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Jag tar dom två senaste, Les Misèrables och Kär i Paris med Audrey Hepburn.

Vad var det bästa som hände under 2012?
Jag fick några nya vänner, förhoppningsvis för livet. Hängde till exempel en del med Emma, Louise och Linda. Träffade även Bonjour Vintage-Madeleine för första gången. Jag började fotografera mer kommersiellt och upptäckte hur roligt det var. Och så hade jag en härlig sommar som trots att den mest var fylld av jobb också innehåll många äventyr och utflykter. Exempelvis mitt första Gotlands-besök tillsammans med Jacob.

Vad arbetar du med?
Jag är utbildad fotograf och journalist vid Mittuniversitetet i Sundsvall och Gamleby Fotoskola. Just nu arbetar jag kommersiellt med interiör, mode, porträtt och mat. Under slutet av 2011 släppte jag min första limiterade konstfotobok på eget förlag. Jag har ställt ut både i Sverige och internationellt. När jag inte fotograferar så bloggar jag om vintage, som är det bästa jag vet. Men vintage är mer än bara ett intresse, det är mitt liv.

Hur skulle du beskriva din kärlek för vintage?
Den sträcker sig från 1920-talets elegans och flärd till 50-talets lekfullhet och kvinnliga former, med tyngdpunkten i efterkrigstiden. Det finns något med 40-talets modet som är så enkelt och ledigt men ändå uppklätt. Jag har vägrat bära byxor sedan högstadiet och tighta jeans blev min största mardröm. Men sedan jag hittade mina första byxor med hög midja så är jag fast. Det är fint att kunna varva det lite pojkaktiga modet med de söta klänningarna.

Vilket var ditt senaste inköp?
En 30-tals brosch med en fallande stjärna.

Hur har din vintagestil ändrats under åren?
Jag har bloggat sedan 2007 och min stil har givetvis förändrats under åren. Min allra första vintageklänning köpte jag 2004. Det var en svart spetsklänning från E-bay och jag använde den när jag fotograferade självporträtt. På den tiden var jag väldigt intresserad av den viktorianska eran och hade många kläder med spets. De färger jag använde var mest svart tillsammans med cremefärgat vitt. Under 2006 började jag fastna mer och mer för 1950-talet och ville ha kläder med mer mönster och färger. Bilden ovan vann jag faktiskt en tävling med. Kommer ihåg att juryn gillade att jag vågade blanda rosa med rött. Jag gillade också 60-talet och hade många korta puffiga kjolar och klänningar. Pinuppor var fina jag hade tio sjömansklänningar i garderoben och bar gärna rött och marinblått. Under de senaste åren har jag börjat samla mer på äldre kläder. Från 1920-tal fram till 40-tal. Har lärt mig att tycka om brunt och grått och har gärna bleka färger till det, har sällan starka färger på mig numera. Rött läppstift är det enda undantaget.

Är du natt eller morgonmänniska?
Jag är som mest kreativ på natten, men har under det senaste året försökt att vända tillbaks dygnet lite. Gillar känslan av att vakna tidigt. Duktighetspoäng på det.

Vad är din favoritfärg?
Puderrosa, duvblått, ljusgrått och mintgrönt. Gillar olika färgkombinationer olika delar av året.

Vilket stjärntecken är du född i?
Lejonet.

Hur är ditt drömboende?
Just nu: 30-tal, trägolv, stora fönster, svagt mönstrade tapeter och mjuka färger. Gamla blandade möbler, 30-tal till 50-tal. Längre fram: Ett litet hus på landet med en trädgård och äppelträd.

Vilka saker finns alltid i ditt kylskåp?
Pesto, parmesan, bladspenat, mjölk och ägg.

Vad gör dig mest stolt över dig själv?
Att jag sparade ihop och tog mitt körkort. Att jag flyttade till Köpenhamn när jag pluggade på universitetet, även om det bara var en kort period och jag hade otrolig hemlängtan. Att jag vågar drömma och följa mitt hjärta. Att jag inte tar någonting för givet och vet allt jag har kämpat för och uppnått, dit har jag kommit alldeles själv.

Vad är din favoritdoft?
Syrener, liljekonvaljer. Som parfym: Chloé och Agent Provocateur Lágent.

Vilka är favoritbutikerna?
I Stockholm: Epok för vintagekläder och prylar och Agent Provocateur för underkläder. I Årsta där jag bor finns även två butiker jag brukar besöka med jämna mellanrum, Blå Container och Årstas Prylbod. För loppisar gillar jag Myrorna i Skärholmen och Ropsten samt Erikshjälpen i Vårby.

Hemlig dröm?
Lära mig mer franska och flytta till Frankrike med någon jag älskar.

Känner du dig hemma i Stockholm?
Ja, jag älskar den här staden ♡

Translation:
About me!
Follow this link to read in Google Translate.

26 thoughts on “Om mig!

  1. Hiya doll! It was wonderful to learn more things about you, I should do a post like this sometime. My dad died when I was three. I was born in September 5th of ’79. We are not too far in age. After reading this, I see we have lots in common. Sundays are great to sleep in. And I love vintage too. I am currently bringing more vintage into my wardrobe and taking the modern out as my love for vintage dresses has grown even more over the times. I love the last picture, so many treasures in one photo :)) I hope you are well darling girl xxx

  2. åh sötaste. att träffa dig var en av de finaste sakerna 2012. har inte heller så bra kontakt med mina halvsyskon så jag kan vara din syster om du vill. och vi delar samma dröm, att lära sig franska och flytta till frankrike!

    1. Ja, jag vill gärna att du ska vara min syster, så kan jag vara din. Vi kan lära oss franska tillsammans och bli bäst på att baka macarons (jag har precis börjat lära mig). Hoppas vi ses snart igen.

  3. Ååååh, vi fyller år på samma dag, gud vad trevligt :) 11 år emellan bara, men vad gör det? Kram på dig.

  4. OMG! Your black hair is so beautiful!
    Because I’ve followed you fro just a year, I didn’t know your past view:)
    I like these questions too.

  5. Det er alltid interessant å lese mer om deg, Jessica! Du virker reflektert og innsiktsfull!
    Jeg kan anbefale å flytte til Frankrike på det varmeste, hihi.

  6. Första frågan om ditt namn fick mig att tänka på en sak jag undrat över rätt länge: ditt efternamn, har du tagit det själv? eller är det bara världens jäkla slump att du heter precis som du är? hur som helst är det så häftigt med ett namn som passar så bra på en person. kan du inte berätta historien om namnet någon gång, om det inte är för personligt?

    kram på dig fina jessica!

    1. Jag tog mitt efternamn när jag var arton år gammal. Det är bland det bästa jag har gjort, just för att jag följde mitt hjärta även där. Kram på dig fina Anna!

  7. Åh jag blev berörd att läsa om när du såg din syster. Du har så rätt, vänner är som familj. Familj som man har valt själv.
    Kan tänka mig att du passar jätte-jättebra i kläder med en viktoriansk känsla, spetsar och så.

    1. Ja, det finns så mycket mer att säga om det här med familjer och barndom, men man får börja någonstans. Vill i alla fall visa att man kan bli en hel och glad människa trots att man saknat en av de mest grundläggande sakerna, att få ha en trygg familj. Och som du skriver, man kan välja den bästa av familjer, alldeles själv. Som tio katter, två varma hundar eller bara en väldigt vacker pojk- eller flickvän. Tusen kramar.

  8. Oh, you are even more amazing than I thought. I’ve been following your blog for ever but never knew we are quite alike in personality as well as taste. Thank you for these wonderful insights :)…

  9. Vad tråkigt med din pappa och med dina halvsyskon. Tack för att du delar med dig!

    Jag växte upp utan min pappa och har idag ingen kontakt med min mamma (3 av mina syskon har också brutit med henne) men har istället lite kontakt med min pappa nu. Det gör ont med trasig familj och man kan vara väldigt otrygg i grunden på grund av det… Men som du säger man bildar sin egen familj med partner, vänner, husdjur :) och med barn så klart för de som skaffar barn.

    Vad fint att du ändå har klarat dig så bra och är så begåvad!

  10. Hej!
    Vissa delar av texten känner jag igen själv och vissa inte. Det jag känner mest igen är när din syster låtsades som ingenting…
    Vet du vad? Jag lever något ovanligt liv som inte många gör. Ett liv som är hemligt att tala om och ett liv med mycket innehåll. För flera år sedan slängde mina föräldrar ut mig från vårt hem, vet du varför? -jag är en tjej och en tjej duger inte. Jag ”var” första barnet coh sedan jag föddes fick min mamma lida för att hon hade fött mig och att jag hade fötts som en tjej. Men efter mig fick mamma flera stycken söner och alltig blev bättre men dag för dag blev mitt värde mindre och mindre. Varje dag fick jag veta hur misslyckad och dum jag är. Mina bröder hade inte mycket att säga och jag blev misshandlad utav en av mina bröder och mamma dagligen.
    När föräldrarna önskar sina barn lycka önskade mina föräldrar helvete för mig. De sa att jag var satans barn och en vacker dag skulle jag hamna i helvetet och lida för att jag hade råkad bli deras barn. Den dagen dem slängde ut mig från hemmet önskade dem mig döden. Jag hade inte ens hunnit fylla tonåren än då. Sedan den dagen har jag bott olika fosterhem, jouhem, ungdomshem och kontaktfamiljer. Men idag är jag en myndig 18 åring som faktiskt är så stark så jag känner att jag kan ta hand om mig själv. Dem gångerna jag har träffat på mina bröder har dem också ignonerat mig och sagt till mig ”Försvinn, du skämmer ut oss…” .
    Vet du vad jobbigaste är? -Att jag lever med en fruktansvärd känsla av att jag aldrig duger till och vart jag än är så avskyr folk mig. Men samtidigt har jag även en annan härlig känsla som jag får känna ibland och det är framtiden är bara framför mig och för den framtiden behövs jag! Jag är glad att jag finns och jag är glad att varje människa finns för annars vet jag inte om det hade varit mening…för det måste finnas mening med varför vi finns.
    Du inspirerar mig med alla dina nostalgiska och drömmiska värld i bloggen. Tack så otroligt mycket!

    //En livs njutare <3

Lämna ett svar till Nikki Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>