Att vara feminist, fotograf & ha vintage som livsstil.

Det här är något som jag gått och funderat på ett tag.

Jag är feminist. Jag vill skriva mer om varför jag är det. Jag vill hjälpa till att motverka vårt skeva ideal. Jag är också fotograf. Jag älskar vackra, drömska bilder. Jag tycker om brudar som är snygga, vackra, starka, sköra. Jag har aldrig känt någon njutning av att ta bilder på sånt som är fult, för sakens skull. Om jag vill fota min tallrik med mat kan du räkna med att jag tar armen och sopar bort allting runtomkring på bordet. Jag kommer inte visa er hur det ser ut utanför kokboken. Mitt hem är en ständig röra. Det kommer jag förmodligen inte heller visa er. Jag är en bildpoet i blodet, i varje millimeter av min kropp. Det gör mig till en otillförlitligt kompass för verkligheten. Min blogg är en utvald prisma av saker jag tycker om. En fin plats där jag trivs, som är långt ifrån verkligheten. Alltså känner jag att jag redan här har ett jäkla stort problem mellan punkt ett och två.

Så, hur tänker jag kring detta med att vara feministfotograf och obotlig romantiker?

Jag tycker inte om den glättiga och plastiga glamouriseringen när det kommer till retusch. Jag retuschar mina bilder varsamt; jag försöker istället skapa en känsla och behåller struktur i hud och linjer. Ja, vi kan kalla det rynkor. Sånt som alla har, men som sällan syns i kommersiella bilder. Jag tar ansvar för vilka ideal jag arbetar med. Jag fotade mycket mode för några år sedan, men fick ibland retuschera vissa modeller så att dom blev fylligare/rundare i kroppen. Jag är själv smal av naturen (inget ont om det) men väljer numera bara att jobba med sunda modeller. Både smala och kurviga. Jag blir glad när jag ser kampanjer på levnadsglada kvinnor som får skratta. Därför blev jag så lycklig i hjärtat när jag såg kampanjbilderna med de badande donnnorna från kläddesignern Emmy att jag kastade mig över mailen och skrev till henne ‘HURRA – ÄNTLIGEN ETT VACKERT OCH VETTIGT IDEAL’. Kan inte fler företag arbeta mot denna linje? Jo, om vi konsumenter tar ansvar. Syns och hörs, bojkottar och rosar. Inte sätter vår fot i American Apparel-butikerna. Säger nej för helvete. Vi har tröttnat nu.

Men hur kan en reklamfotograf och dessutom vintagenörd vara feminist? Är det inte bakåtsträvande att gilla gamla saker och dessutom gilla att fota det på ett jäkligt uppfräsigt sätt? Nä. Jag må vurma för den gamla tiden, 30-/40-tal, av rent estetiska skäl, men allting var verkligen inte bättre förr. Och att jag älskar att baka i mitt gamla förkläde gör inte mig mindre feminist och mer hemmafru, jag råkar gilla att baka och tycker man ska göra det man tycker är roligt och som ger livslust. Dessutom är det där gulliga förklädet jäkligt bra att ha när min feminist-man står och bakar i köket. Det funkar för oss båda.

Så, min drömska sagovärld i kameran är mitt jobb, mitt sätt att se världen. Det är långt ifrån hela sanningen om vem jag är. Jag vill att bloggen ska rymma både det och mina tankar kring feminism, miljötänk och min passion för historia/vintagekläder. Därför kommer jag jobba mot den linjen nu och framåt. Puss på er.

 Translation:
About being a feminist, photographer, blogger and vintage nerd.

39 thoughts on “Att vara feminist, fotograf & ha vintage som livsstil.

  1. Jag är feminist och älskar dina bilder! Det ska bli roligt att fortsätta följa din blogg!

  2. Alltså hejja dig! Vad glad jag blev när jag läste det här. Är så fint med folk som inser sitt ansvar och påverkanskraft och faktiskt tar ett aktivt ställningstagande. Så hejja dig!

  3. Åh tycker att det är så bra att så många bloggare har skrivit om feminism och också faktiskt kallar sig feminister, de senaste åren.
    Viktigt att folk faktiskt tar det initiativet (fast man absolut inte har någon skyldighet att göra det såklart) när man har en blog som läses av så många människor. Heja Jessica

        1. Ja håller med, känns som att så många har börjat engagera sig inom feminism, vilket verkligen behövs. Förändringar sker nu!

  4. Du är fantastisk! Möts själv av en hel del mothugg från andra då jag ser mig själv som feminist, samtidigt som jag älskar typiskt ”kvinnliga” saker, gärna går klädd i klänning, bakar, lagar mat och städar.. Många tycks ha svårt att få ihop den bilden. För mig är det en självklarhet att jag ska få vara den jag vill vara, och ha samma värde som en man. Det är när jag förväntas göra vissa saker och det ställs krav på mig enbart utifrån mitt kön, som det blir fel för mig.

  5. For en reflektert og velskrevet tekst! Jeg er så enig med deg, Jessica – man kan være feminist og likevel glad i å bake og glad i gamle kjoler! Jeg forstår at det kan føles konfliktfylt som fotograf å fremstille en skjør femininitet, men estetisk smak er personlig og variert. Dessuten er det tydelig at du bevisst ikke bidrar til det skjeve skjønnhetsidealet. Jeg synes at du med dine ord, bilder og fornuftige meninger er et godt forbilde for andre!

    1. Tack för en tänkvärd kommentar, kära Synne. Jag har mött så mycket motstånd i mitt vintageintresse som feminist. Och upplever även en konflikt med mina förskönande bilder kontra verkligheten och dagens ideal. Det känns mycket bättre när jag skriver om det! Jag blir väldigt att du tycker att jag har en bra balans i min blogg, och att mina tankar kommer fram. Det här känns väldigt viktigt för mig. Varm kram!

  6. This is wonderful..I myself am a feminist…and I love vintage and pretty dresses. I love dreamy things because I am a dreamer, it’s not always reality…but a different way of looking at reality I feel. I don’t think it goes against being a feminist to love feminine things, this is the problem with some feminists that I have. They want to strip away the very things that make us feminine by nature, we should accept them and flourish them. They are all ours. Your pictures have always been beautiful to me, real and dreamy where I can escape to. I look forward to all the posts you plan to talk about this in. It’s wonderful!! Xxx

  7. Ooooooch där skaffade du dig en trogen följare.
    Önskar jag kunde träffa dig i verkliga livet….

  8. förstår precis hur du menar. jag tror det handlar om hur stort ens fotointresse är och vad för slags fotografier som tilltalar en. jag har också alltid haft svårt för ”fult” och alltför ”vardagligt” foto, det tilltalar helt enkelt inte mitt öga. däremot tilltalas jag av ”rena” foton (avskyr klottriga fotografier) och organiserade kompositioner. det kanske ändras med tiden, vem vet.
    ville bara säga att jag faktiskt fattar precis hur du menar i denna text. tror inte du är en gullegull tjej bara för att du har ett ”gulligt” förkläde. vill gärna tro att de allra flesta kvinnor är jävligt starka och tuffa. <3

  9. Vad roligt att du skriver om detta! Jag har följt dig under flera år och faktiskt ofta funderat över hur du tänker och var du står. Nu när jag vet mer känns det bara roligare att följa dig! Ser fram mot mer djupare innehåll och fortsatt vackra bilder. Pepp till dig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>