Category Archives: About love


I ett mörkt rum ser ingen att du gråter.

Du har valt bort mig så många gånger att jag inte ens kommer ihåg det själv. Som den där kvällen du lovade att komma hem tidigt och inte dricka tills du blev full. Du tyckte att det var för mycket begärt av mig som aldrig någonsin har begärt något. Jag vände och vred på mig i sängen många gånger den natten. Hold heart, don’t beat so loud. Känslan när du inte svarade på mitt sms fick mig att tänka på min första pojkvän när jag var 16 år gammal. Han som var otrogen på fester och trots det var tillsammans med mig i tre år tills alla skrattade bakom min rygg. Han som hade sex med någon tjej på en toalett. Han som stängde av sin mobiltelefon. Han som aldrig ens sa förlåt.

När du smög in i sovrummet klockan sex på morgonen hade jag äntligen somnat. Du sa förlåt tusen gånger, men jag kände bara att du luktade sprit och dina ögon var röda. I vardagsrummet låg din stickade tröja varsamt utlagt på en torr handduk för att torka. Den du ville att jag skulle tvätta till dig. Jag är tyst och jag ställer inte till med några problem. Jag frågar ingenting.

Translation:


Sleep.

I wish I had thousand words for love, but all that comes to mind
is the way you move against me while you sleep
and there are no words for that.

Blue paisley 50′s dress, vintage
White slip, vintage

Translation:
Todays 1950′s paisley dress and some thoughts about love.


Ni.

Jag tycker så himla mycket om er. Det tåls att sägas många gånger.
Den senaste tiden har ni verkligen funnits där, då jag har känt mig ensam och saknat sällskapet av de personer som stått mig närmast. Så, ett litet sätt att säga tack.


Såhär ser jag ut idag – favorit i repris, fast med annan blus. Den här flickiga blusen med rader av rosetter kommer från Lucky Cowgirl Clothing Company. Skärpet och ullbyxorna känner ni nog igen. Den blåa ulltröjan kommer från Myrorna och den köpte jag för 75 kronor förra vintern. Att klä sig såhär är underbart, jag fryser inte en sekund och känner mig samtidigt fin. Vem har sagt att det inte går att kombinera?


Japp, det var allt för idag. Nu vet ni hur glad ni gör mig. Puss!

Translation:
This is me today, wearing my new favorite wool pants and a girly 50′s blouse from Lucky Cowgirl Clothing Company. Thank you for reading my blog. Your comments make me happy.


Havet.

I lördags blev jag utbjuden till Jacob och hans barndomsvän Markus att hänga lite i en stuga vid havet i Stockholms skärgård. Svalt, tyst och väldigt vackert. Nu är jag hemma igen och tittar på bilderna och längtar tillbaks lite grann. Det var min allra första tur till skärgården. Nästa gång jag återvänder kanske det är vår, vem vet.






Translation:
This is how I spent my weekend, with Jacob (and Markus). Yes, we are together again ♡


Du och jag klänningen.

En dag kommer vi att dansa till lätta toner, med den varmaste känslan inuti och jag kommer att ha glömt att det just nu river tusen sår inuti mig. Jag kommer att ha glömt att jag höll på att dö av saknad och jag kommer minnas hur det känns när kroppen lyder mig, när jag kan andas riktigt djupa andetag. Jag kommer att ha förlåtit mig själv och du kommer att se mig i ögonen och förstå att jag är bra, kanske till och med den bästa. Kanske hittar vi tillbaks till varandra då. Bland de ljusa vecken tänker jag gömma känslan.

Translation:
I am very sad but beautiful things still makes me happy. This dress is one such thing. One day I will wear it and think about these days, with a light heart.

 



Motljus.

Att vara nära att förlora någon är lite som att sväva först. För man vet inte riktigt var man befinner sig. Men det finns ingen botten, ingenstans att landa och magen känns precis lika orolig och svindlande tom, som inför uppförsbacken på den där berg- och dalbanan. Och hjärtat är i halsgropen. Att vara så nära att förlora någon är som att vakna ur en dröm och bli besviken över att man vaknar till en verklighet. Det är som att förlägga nycklar, plånbok och mobil på ett och samma ställe. Det är att vara så ledsen att man gör dumma saker. Det är att vara så rädd att man låtsas att allting kommer att bli bra. Men det är också att ha mod och styrka och inse att det ännu inte är försent, det var bara sjukt jävla nära.  Som att upptäcka att man precis klarat sig från att bli påkörd av en bil med en hårsmån. Att med darriga ben ta de första stegen efteråt och veta att man lever, men bara nästan. Att vara så nära att förlora någon är som att komma hem och inse att man inte kan komma in i sin lägenhet, till allting man älskar. Att stå där på fel sida och andas mot dörren och inse att man glömt något viktigt någon annanstans. Och att det enda som hindrar än från att kunna komma hem, är den där lilla nyckeln.
Tänk om den lilla nyckeln är du.