At night we’re waking up the neighbours while we sing away the blues.

Sommaren 2012 var kanske ett ärr i själen och början på mitt livs svåraste vinter. Men när man tittar tillbaks på den var den vacker, i sin form den mest levande. Och även om jag kraschade hårt så gav jag allt.
Jag vet inte alls mycket om livet, men jag tänker att det är så det måste levas.
















Translation:
Last summer.

16 thoughts on “At night we’re waking up the neighbours while we sing away the blues.

  1. Perfektionen i varje bild alltså, jag orkar inte. För mycket skönhet.

    För min egen del var förra sommaren rätt deppig. Det regnade hela tiden och renkalvar frös ihjäl i Lappland för att det var så förbenat kallt hela tiden. Jag trodde att Gröndal var ett sådant ställe där det var sommar året om, istället satt jag bara i fönstersmygen och såg tvärbanetåg och regn regn regn. Jag vill, och måste, tro att den här sommaren blir bättre. För oss alla. Och att det kommer vara början på en en höst som är fin och inte svår.

    Men varför ska allt vara så jäkla svårt.

  2. Varje dag blir det lite, lite lättare. Tro mig, jag vet. Du kommer komma ut på andra sidan, för någon så strålande som du finns det inget annat alternativ! <3 <3

  3. Jeg er sikker på at denne sommeren kommer til å bli helt, helt super! Du er så fin, og alt vil ordne seg med tiden!

  4. Som jag ser det. Det värsta är att vara på väg att komma till insikt om att något inte fungerar och bli rädd för vad som kommer att hända. Så snart man har tagit sig över det hindret både ofrivilligt och oundvikligt, är man på väg mot en bättre tid. Du har blommande fält och solsken framför dig. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>