Monthly Archives: februari 2013

Jag saknar tiden då ett telefonsamtal från mig eller ett par rader i ett sms fick dig att le.

När du skrev att du inte kunde låta bli att höra av dig och jag kände precis likadant. Då jag betydde något, förstår du. Betydde något. Då du var intresserad av mina fåniga samtal om vad jag hade gjort under dagen, vad jag skulle äta till middag. Mina tankar om våren som aldrig ville komma. Då blotta tanken av mig fick dig att le. När du skrev att du hade gått från lägenheten, ner till tvättstugan och upp igen med ett leende på läpparna.

Av allt som är svårt att acceptera i världen just nu är det här en av de svåraste sakerna. Jag kan inte göra dig lycklig längre. Vem sjutton ska kunna göra det, om det inte är jag.

Translation:
I wish I was the one making you smile.



Atomvinter.

Hej, jag är väldigt sjuk och och spenderade gårdagen med att sy på den här klänningen. Ljusblå bomull från 50-talet som kommer bli en favorit den här sommaren. Om jag överlever influensan förstås.
Hoppas er helg blir dunderfin

Translation:
Yesterday I finished sewing this vintage 1950′s dress that had some issues when I found her.


Om en bild #1.

Det var första gången jag var i Köpenhamn. Jag har glömt hur gammal jag var, men en liten bit över tjugo. Vi hyrde gamla skrotcyklar och cyklade så långt vi orkade, åt alla håll. Förbi gamla väderkvarnar, på små grusvägar intill vattnet. Jag ville inte ens stanna vid de små loppmarknaderna. Kanske hade mitt intresse för gamla saker inte riktigt börjat gro inuti bröstet ännu. Runt min hals hade jag en gammal Diana-kamera i plast från 50-talet. Mintgrön. I den mitt livs första rulle med film. Jag fotade torn, rosbuskar och vände kameran upp mot himlen då och då, för att fånga trädkronorna och spårvagnsledningarna. Sedan stannade jag bara vid en bro, böjde huvudet över kanten och såg ner mot den lummiga bottnen fylld av näckrosor. Höll mitt finger mot den plastiga avtryckarknappen och tröck av. Inom loppet av någon millisekund kom tre ljusa fåglar och flög under broöppningen.

Så blev den här bilden till. Köpenhamn, mitt livs första.

Translation:
I have started a new category, About a photograph. Here I will tell you a story behind one of my photographs.
Starting with an old one, photographed with my first roll of film. Read the translation here.



Ge mig lite av din värld, och jag ger dig allt jag har.

I helgen var jag på Antikmässan, för första gången i mitt liv. Heja heja! På initiativ av min Viol, aka Emily!

Här har vi henne i egen hög person! Är så himla glad att hon tyckte vi skulle gå. Den här människan alltså, tycker så mycket om henne. Kände att jag befann mig i himlen, fina saker överallt. Vi kikar lite!


Ville köpa den här plåtburken med handtag och ha som lunchlåda, men den kostade 600 kronor. Lite så var det på mässan, vissa saker var helt orimligt dyra. Andra utställare hade helt okej priser.


Jag vill gärna köpa en jordglob, så vi tittade lite efter det.

Och så spanade vi en hel del efter taxar och hittade ett par stycken. Den dyraste för typ tvåtusen kronor. Den här köpte Emily till sin taxsamling för tre tjugolappar. Dagens bästa fynd.



<3

Ja, ni ser ju. Massor massor fint överallt. Lite chock för ögonen.

Sedan lyssnade vi på Lollo, Emma och Linda som berättade om sin bok Vintageparty som släpps den 27 mars. Peppen på det! Ni vet väl att ni kan förbeställa boken här?


Translation:
Emily and I went to Stockholms vintage and antiques fair this weekend!


Valentine treats.

Igår fick jag ett paket till dörren som var fyllt med tulpaner, choklad och vin. Kände mig lite bortskämd, men tänkte att det var precis vad jag behövde dagen till ära. Tack Freixenet! Tulpanerna pryder nu köksbordet och vinflaskan kommer jag spara till ett senare tillfälle.

Translation:
Freixenet sent me some Valentine goodies yesterday. Boy, did my heart skipped an extra beat. It was perfect.




Här, då, nu.

Förgäves återvänder vi till platser vi älskat;
vi får aldrig återse dem, därför att de var belägna inte i rummet utan i tiden,

och för att den som söker dem inte längre är det barn eller yngling
som gav dem glans med sin hänförelse.




Translation:
In vain we return to the places we loved;
we may never see them again, because they were located not in the room but in the time,
and for those looking for them is no longer the child or the youth
who gave them shine with their enthusiasm.